Kultfilmen Home Alone från 1990 med Macaulay Culkin i huvudrollen som Kevin McCallister gjorde succé världen över. Filmen fick också en rad uppföljare och den är rejält underhållande, men bygger egentligen på en mycket skrämmande upplevelse om en åttaåring som glöms kvar hemma när familjen åker till Paris för att fira jul. Vilka lärdomar kan man hämta från denna skrattfest? En hel del. För det första innehåller filmen en sensmoral som de allra flesta borde ta till sig. Naturligtvis är det ytterst få föräldrar som lyckas åka ifrån sina barn och glömma bort dem, men det är inte själva poängen 
här.
Poängen är att tänka som tjuven och vara lite påhittig. Kevin McCallister visar sig vara minst lika finurlig som MacGyver när han på ett barns vis sätter upp fällor över hela huset för att sätta dit tjuvarna. Den som känner för att försöka fånga sig en tjuv kan säkerligen orkestrera betydligt större fällor, men det är långt bättre att tänka förebyggande istället. Hade Kevins föräldrar gjort det hade de besparat honom en hel del problem. Timerstyrda lampor och radioapparater är en utmärkt idé som kan få tjuven att tänka både en och två gånger om det verkligen är tomt hemma. Någon som vattnar blommorna och tar hand om posten är inte heller fel.